När vardagen fick styra ritningen

På Västergården i Bröttjestad, ett par mil väster om Värnamo, har Malin Eriksson och hennes familj byggt ett stall helt utifrån hur de själva vill arbeta. När den gamla uppbundna ladugården började bli sliten stod de inför ett avgörande vägval – lägga ner mjölkproduktionen eller satsa vidare.
– Vi stod i valet och kvalet mellan att lägga av helt som bönder eller bygga. Efter mycket funderande kom vi fram till att vi skulle bygga, för det är fantastiskt roligt att vara bonde, berättar Malin.

Familjen valde att gå sin egen väg. I stället för att utgå från en färdig lösning ritade de stallet själva. Målet var att skapa en arbetsplats där både människor och djur får en bättre vardag.

– Fokuset har varit att vi ska få ett bättre liv. Inte bara vi som personer, utan även våra kor. Och det har vi lyckats med, säger Malin.

När ritningarna var klara tog olika leverantörer vid. För stallinredningen blev Ydre-Grinden en viktig samarbetspartner.

– Vi är ju inga arkitekter, utan vi tänker kor. Då behövde vi ett företag som klarade av att anpassa grindarna efter det vi hade ritat. De kan göra specialgrindar och hjälpa till med olika mått. Det gjorde de väldigt bra, berättar Malin.

Hon lyfter också fram dialogen under projektet.

– Karin var verkligen vår stjärna i bygget. Det är inte lätt när någon kommer och säger att vi vill ha det precis så här. Vi fattade ju att vi var ganska besvärliga, men det blev väldigt, väldigt bra. Det kändes som att hon verkligen ville att vi skulle lyckas.

En stor del av planeringen handlade om logistiken i stallet. Djuren skulle kunna flyttas mellan olika grupper på ett enkelt och säkert sätt, även om Malin arbetar ensam.

– Det bästa med ladugården är att det faktiskt blev som jag hade tänkt mig. Här kan jag flytta djuren själv mellan grupperna. Det är väldigt enkelt, korna förstår vad de ska göra och det underlättar mitt arbete jättemycket, säger hon.

Stallet är byggt som ett kallstall med öppen långsida. Det var ett medvetet val.

– Jag har valt ett kallt stall eftersom jag upplever att korna mår väldigt bra i den miljön. Det är mer prio på korna än på mig. Jag kan ta på mig mer kläder om det behövs. Med den öppna långsidan blir miljön i stallet väldigt trevlig och det fungerar fantastiskt bra, berättar Malin.

Den enda delen som är isolerad är rummet där mjölkroboten står.

– Vi har byggt in mjölkroboten i ett eget rum. Där behövs en fläkt när det är riktigt kallt, men det fungerar bra, säger hon.

Även gödselroboten har överträffat förväntningarna.

– Den fungerar mycket, mycket bättre än vad jag trodde. Vi hade några nätter med minus 25 grader i vintras och då stannade den. Men då hade gödseln redan frusit, så ingen annan utgödsling hade fungerat heller, berättar Malin.

När det gällde liggbåsen valde familjen plastinredning till mjölkkorna och stål till ungdjuren – två medvetna val utifrån djurens olika behov.

– Korna brunstar, bråkar och springer ibland in i inredningen. Då känns det tryggt att plasten följer med i rörelsen. Jag känner mig trygg när jag går mellan korna och jag tycker att den känns väldigt hållbar. Jag är jättenöjd med den lösningen.

Ungdjuren fick däremot stålbågar.

– De behöver lära sig att ligga rätt och de klättrar och vrider sig mycket mer. Därför valde vi stål till dem, berättar Malin.

Trots att byggprojektet genomfördes i ett högt tempo, från första spadtaget i december till mjölkstart den 24 juni, finns det väldigt lite hon skulle vilja ändra.

– Det var oerhört pressat och kanske inget jag rekommenderar. Men det blev väldigt bra. Nej, jag hade faktiskt inte gjort något annorlunda. Det är en fantastiskt trevlig ladugård att jobba i, avslutar Malin.